älska bussar

slutade vid 5 idag och skulle ta bussen ut till pappa. den bussresan tar cirka 25 minuter och hela förra veckan fick jag typ slå på mig själv för att inte somna. dom som känner mig vet att jag är supernojjig när det gäller resor. jag dubbelkollar alltid att det är rätt buss/tåg/flyg som jag kliver på, jag tittar alltid på den lilla skärmen där det står vart man är någonstans och jag försöker så gott jag kan att inte drömma mig bort så jag glömmer bort att kliva av. tyvärr så är jag en drömmare. jag drömmer ofta och mycket, tappar bort mig i min egen värld och tycker på något sätt om det. det är inte ett sånt allvarligt problem. men, när jag väl dras in i något annat, exempelvis "vad gjorde jag i helgen? tänk om jag vore kung? fan va fett att bo i italien?" osv osv, då är det enormt svårt för mig att dra mig ur. och speciellt när jag är trött. en annan grej som folk som känner mig vet, det är att jag hatar att sova när folk tittar på mig. tänk dig att vakna upp och du märka att ett gäng okända människor tittar på dig. du kanske sover med öppen mun, snarkar, dregglar? och där sitter någon och glor som om dom var på bio. är det någonting du skulle uppskatta? nej tänkte väl det. förra veckan och även idag så var bussresan hem så extremt jobbig så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. jag trodde ett tag att jag led utav den där sjukdomen när man somnar vart som helst, när som helst, på typ 5 sekunder. nu undrar ni säkert vad det är jag ska komma fram till i det här inlägget?(iaf dom som orkat läsa såhär långt) jo, det ska jag tala om för er! jag var pigg när jag klev på och tänkte att fan, det här kommer gå bra. vad gör jag? somnar. såklart. vaknar upp av att nästa hållplats är min och det bara är några få meter kvar innan bussen måste stanna. jag hann iaf av där jag skulle och nu kanske ni undrar varför jag klagar så in i helvete? när jag är påväg av så hör jag bakom mig en kille, snygg kille, säga till personen han pratar med i sin mobiltelefon: "hahah fan, du skulle sett roligaste grejen nyss. en brud höll på att missa sin hållplats för att hon sov". han har alltså sett hela incidenten utspelas och med andra ord sett mig sova. charmigt.

förstår någon människa hur jobbigt jag tycker sånt här är? jag tror fan inte det. detta förstörde min dag, orkar inte. är bitter.


Dra åt helvete/ Julia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0